Ny hundras

Ny hundras

 

 

 

En tankekrävande process.

 

Under en några år nu har vi pratat en del hemma om att skaffa en ny hundras. Faraohunden är en underbar ras men lite för stor och tung (och dom verkar bara bli större och tyngre). Min mor fällde kommentaren att hon ville ha en cocker spaniel. Något jag först skrattade åt men nu tycker är en ganska bra ide. För henne. Jag själv vill nog inte ha en cocker spaniel. Men någon ny faraohund känns inte som jag vill satsa på. När vi fick Zaahir (som definitivt inte var planerad) så sa jag nästan direkt att om jag skaffar en till så ska den vara från Malta, grabben är en fjärdedels maltes. Den ras jag vuxit upp med känns inte som den ras jag ser idag när jag ser faraohundar. Numera så är det mer eller mindre en röd dobermann. Grov, tung och överbyggd. Känns inte alls som den graciösa, arbetande hunden den en gång var.

Jag var lite inne på att skaffa en arbetande hund av brukstyp först. Jag älskar sättet Zaahir tar till sig lydnadsträning. Han är snabb på kommando när han lärt sig dom, orädd inför nya saker och älskar att arbeta. Det andra jag tycker är underbart med Zaahir som också för tankarna till brukshund är att han vaktar. Och det gör han på bästa sätt. Han är lugn och sansad i situationer där några av våra andra faraohundar hade tyckt varit väldigt obehagliga. Han är kontaktsökande och lyhörd i dessa situationer och han har en bra instinkt för upplevda och iktiga "farligheter". Man ser verkligen hur han utvärderar situationer och personer. Sover man och någon kommer åt dörren så varnar han med ett eller två skall och sedan visar han vart han hört ljudet och väntar på att man ska säga till honom vad man ska göra här näst. Möter man en knarkare ute så stannar han, spänner sig och ger ett eller två skall och sen väntar han på att man ska tala om vad han ska göra. Men han håller hela tiden stenkoll på personen, släpper inte personen ens för en sekund med blicken. Men han lyssnar och tar till sig av vad man säger.

Men brukshund känns ändå inte riktigt jag och faraohund är ändå den typen jag är van vid att jobba med. Självklart tänkte jag på cirneco dell'etna men strax innan vi fick Zaahir så såg jag en omplacerings cirneco och jag skrev till personen som hade den. Svaret jag fick tillbaka kändes så fel. I stort sett sa hon att hunden måste ut inom två veckor och var mer intresserad av om jag kände någon inom "hundvärlden" än vem jag var som person och om hunden skulle få det bra. Kan ärligt säga att jag inte svarade på det mejlet. Väljer jag en uppfödare så vill jag ha en som är mån om hundarna. Så ganska snabbt bestämde jag mig för att cirneco från Sverige inte var något att satsa på.

Men det lämnar inte många raser kvar. Och jag tror att om jag vill ha en arbetande hund av den typ jag redan har så kanske inte ens en kennel inriktad på utsällningshundar är vägen att gå. Så jag fortsatte titta runt på olika raser liknande faraohunden eller podencoider som det egentligen heter. Och om man kollar podencoider så kollar man på La podenquera först. Det är en jättebra sida och till min stora lycka så fanns en hundras jag läst en kort artikel om tidigare. Jag tyckte det var intressant då men hade flera hundar och läste aldrig vidare om rasen. Jag hade inte ens rasnamnet då. Den heter iaf kritikos lagonikos. Satt och läste den lilla informationen om rasen jag kunde få på engelska och det känns som att det kanske är rätt ras.

Copyright © All Rights Reserved

hanssonshundar.se 2005 - 2015