Framsteg

Framsteg

 

 

 

Lite om Zaahirs framsteg.

 

19/8 2013

 

4 veckor in på resan med Zaahir och han har kommit en lång väg men han har fortfarande en del kvar. När han först kom till oss var han helt okontaktbar ute. Godis verkade inte fungera. Att bli arg verkade inte fungera. Han bara spanade och spanade på andra saker. Nu har vi tränat och jobbat jättemycket och det har gett reultat. Han spanar fortfarande men han lyssnar när man säger till honom. Direkt efter återgår han visserligen till att spana men han reagerar mycket mer nu än han gjorde förut.

 

Kaninerna är han fortfarande galen på och jag tror att det är ett problem vi helt enkelt får leva med. Han blir säkerligen bättre när vi tränat andra saker men han kommer nog aldrig sluta jaga dom.

 

Dragandet i kopplet går sådär. Han är en stor grabb och tycker nog inte han drar. Vi är stenhårda med att han inte får dra det minsta . Det är nog så man får fortsätta och så får vi hoppas att det försvinner. Han är iaf mycket bättre än när han kom.

 

Vi har lyckats med lite åska nu också. Vi hade ingen aning om hur han skulle reagera. Qiarah är på gamla dagar extremt rädd för åska. Men han låg i soffan och sov. Åskan var inte så nära men man hörde klart och tydligt att det åskade.

 

Andra hundar är fortfarande ett mysterium. Han är som han varit hela tiden. Vissa hundar tycker han inte om. Andra hundar struntar han i. Vi vet inte vad det är som triggar igång så vi har bestämt oss för att ta hjälp av en hundtränare. Jag kommer inte själv kunna lägga ner den tiden och engagemanget som behövs för att få bukt med problemet då jag är borta ca 12 timmar om dagen när jag jobbar och mamma har helt enkelt inte orken för det. Så en hundtränare är nog rätt väg att gå.

 

När han kom till oss var han i ett starkt behov av ett bad, kloklipp och tänderna var nästan helt täckta av tandsten. Badet var inga problem men han kommer behöva ytterligare ett bad då jag och min pojkvän fortfarande är rätt allergiska mot honom. Kloklipp är lite pipigt och mesigt men med lite övertalning så går det ganska bra. Vi tar det försiktigt och klipper klorna ungefär 2ggr i veckan. Tänderna är däremot en annan sak. Vi har fått bort det som satt på framtänderna och hörntänderna men dom bakre tänderna är fortfarande i dåligt skick. Vi har försökt med upplösande tandpasta, dentastix, tandborstning, hårda ben, försiktigt med tandskrapan men får inte loss tandstenen. Han har även ganska ordentlig tandköttsinflammation på dom tänderna så det gör nog ganska ont när vi håller på . Det lutar nog åt att vi tar honom till veterinären och dom får se över tänderna.

 

Han har provat på godissök i träd några gånger nu och det tycker han är jättekul. Första gången gick det sådär. Han försökte mest äta av barken på trädet. Men nu har han lärt sig hur man gör. Vi har även kastat godis framför honom på promenaderna så han ska använda näsan mer. Och det verkar han också gilla. Han nosar mycket mer nu jämfört med när han kom. Då använde han nosen inte alls.

 

Sen får vi se hur det går med mamma och Qiarah. Idag är min första dag på jobbet efter semestern. Jag hoppas han är snäll och lugn med tanterna.

Godissök i träd.

Ballansövning.

Mera godissök i träd.

Sitta still och vara uppmärksam. Inte alltid lätt när man är faraohund.

25/8 2013

 

Börjar gå riktigt bra inomhus hemma nu. Han har charmat in sig hos mamma, fast hon tycker han är jobbig ute, Qiarah tycker inte riktigt lika illa om honom. Hon börjar tycka det är ganska kul att ha en lillebror hemma. Man kan köra med honom och man kan busa upp honom så får han skit för att han låter för mycket. Inomhus är han verkligen mysig. Snäll, lugn och lyhörd men ute är det fortfarande problem. Han spanar och måste ha stenkoll på allt hela tiden.

 

Att jag går till jobbet blev han ganska snabbt van vid. Tog bara några dagar. Men han har fått en 6km promenad innan jag åkt. och det har säkert hjälpt en del. Den här veckan ar han också fått träna på att klättra lite. Vi har ganska branta backar och det är ganska stenigt och ojämnt i skogen här så han får gå där det är som jobbigast. Det har gjort att hans balans har blivit mycket bättre. Och han tycker det är jättekul. Han har även provat att söka godis i vatten och det börjar gå riktigt bra. Han har även börjat sova i sängen under täcket, det har han gjort 2 nätter i rad.

Qiarah och Zaahir sover i soffan.

Halva huvudet under vattnet.

Bubblor.

Span på fisketuren.

 

10/9 2013

 

Gått ett tag sedan jag skrev senast. Det går både bra och dåligt för Zaahir. Han har ryckt till lite när mamma var ute med henne så hon fick ganska ordentligt ont i höften. Hon kan heller inte gå ut med honom när det är mörkt för då letar han bara efter katter och kaniner och gör inte alls som han ska. Mamma har fått en ny sele att ha på honom. Ett VGW-bälte. Har blivit rekomenderat av bl. a. Victoria Stilwell. Än så länge går det bra med den men han har börjat dra mer i en vanlig sele. Jag vill inte ha på honom något "anti-drag" för jag tror mer på att lära honom vett och etikett. Men vi tränar på.

 

Tänderna har blivit mycket bättre. Tandköttsinflammationen har gått ner en hel del och vi har fått bort ganska mycket av tandstenen. Han har även blivit lite mjukare i ryggen. och nästa vecka ska han få massage av en kollegas flickvän. Han känns mer mentalt lugn nu än han gjorde tidigare och han har verkligen boat in sig hos oss nu.

 

Som alla dom flesta hundar jag haft har han blivit en riktig morsgris. Han sover i min säng, ligger bredvid mig i soffan och ber mig om saker. Det är ganska jobbigt men samtidigt är det bra. Det gör träningen lättare men samtidigt så blir det lite jobbigt att alltid ha en hund i hälarna. För han är verkligen alltid i hälarna. Nästan vad jag än gör så ligger han på golvet och väntar. Utom på kvällarna då sover han gott i soffan tills det är läggdags. Han kan bli lite avundsjuk när jag gör saker med Qiarah men då blir han snabbt satt på plats. Qiarah kommer alltid först då hon är äldst och faktiskt är min hund. Men han accepterar det ganska snabbt och man behöver inte säga åt honom många gånger.

 

 

17/11 2013

 

Har inte blivit mycket uppdatering här. Har berott på att jag har varit/är sjuk.

Det går sakta men säkert framåt med Zaahir. Det är mest repetition av det självklara. Inte dra i kopplet, inte jaga djur, inte vara osäker runt vissa hundar, osv. Han har börjat vifta på svansen ute nu och det är jätteroligt. Vi började för några veckor sen att han var tvungen att vifta på svansen innan han gick in genom porten. Så det sista minnet han hade av senaste promenaden är positiv. Det har gett riktigt roliga resultat. Nu viftar han glatt på svansen när helst man ber honom under promenaden.

Han har även gått upp en hel del i muskelmassa och det är jätteroligt. Tyvär har vi sett att han haltar ibland och vi vet inte varför. Verkar inte vara relaterat till någon speciell aktivitet vi gör men oftast kommer det vid första promenaden på morgonen och håller i sig under ca 10 - 15min. Vi har sett det ett fåtal gånger, kanske 4 - 5 gånger sen han kom men har inte riktigt lagt mycket tanke på det då det går över så fort. Men det kommer oftare nu. Han hade ett sår på trampdynan som vi först trodde det berodde på men nu är det helt läckt och han haltar ibland fortfarande. Han har tyvär även haft en analsäcksinflammation han var tvungen att söka veterinär för men även det är han helt återställd från. Verkar som vi fått ett nytt "måndagsexemplar".

 

3/12 2013

 

Lilla grabben gör fortfarande framsteg. Han känner sig helt hemma här i familjen och han och Qiarah verkar tycka riktigt bra om varandra nu. Nu medans jag skriver har båda bestämt sig för att dom ska sova bredvid mig. Så dom trängs här i soffan. Nu när det är dags för smällare igen så verkar han ha en ganska bra inverkan på Qiarah. Qiarah är hemskt rädd för smällare och även om smällarna varit långt borta och hon inte blivit jätterrädd utan mest orolig så ser man att hon tittar på Zaahir och när hon ser att han inte bryr sig så lugnar hon ner sig ganska snabbt. Vi får se hur det blir sen när det blir mer och högre smällare. Han gör även framsteg när det gäller andra hundar. Nu när man säger till honom så blir han lite upprörd men sen släpper han det ganska fort. Vi har haft turen och inte mött någon med en lös hund och jag tror det har gjort mycket för honom. Balansen har blivit mycket bättre och han tycker verkligen om balansövningarna. Han leker en hel del också ute. Det såg vi inte så mycket av när han kom men nu släpper han allt ibland och kan röja runt en stund i kopplet.

 

 

2/1 2014

 

Så då är nya året här och Zaahir klarade nyårsafton jätteväl. Vi har haft turen att det här året inte haft mycket raketer alls. Vi spenderade nyår i södertälje och här var det bara raggarklubben som sköt raketer och dom var klara på 10min. Han tyckte mest det var konstigt att vi satt på toaletten. I övrigt så har det inte hänt så mycket mer. Vi fortsätter träna på kontakten, hundmöten och jagandet. När han är i södertälje så är han mindre intresserad av hundar men väldigt mycket mer intresserad av kaniner men det har sina naturliga förklaringar.

 

Zaahir har varit hos veterinären igen för sin analsäcksinflammation och den här gången fick han antibiotika mot det så nu hoppas vi att han blir hel och frisk.

 

16/1 2014

 

Just nu går det inte så bra för oss. Zaahir har börjat vakta lite väl mycket, bl a morrar han på "fula hundar" genom fönstret. Sen är han lite vaktig mot dom flesta hundar just nu. Vi har haft några jobbiga möten med hundar. En liten tjej med en stor ilsken pyreneerhund på pendeltågsstationen. Då höll det på och hända en olycka eftersom hon knappt kunde hålla i sin hund.. Men vi hade tur. Sen har vi problem med grannens jack russel. Ända sen den var lös i slutet på sommaren och den rusade fram och retade och skällde på både han och Qiarah har han inte tålt den och blir skogstokig varje gång han ser den. Det är lite läskigt eftersom mamma har osteoporos och jag har diskbråck och han är ingen liten grabb. Men vi kämpar på och förhoppningsvis får vi bukt på det. Annars är han fortfarande ganska svår att få kontakt med ute men det blir faktiskt lite bättre. Även om det är mycket lite skillnad. Han har iaf gått förbi en katt utan att skälla. Det tog oss ungefär 10min. Och en hel del av tiden var bara att säga åt honom att lugna ner sig. Så lite framsteg gör vi och förhoppningsvis kanske den biten blir bättre. Han jagar dock fortfarande kaniner som en galning varje gång han är i Södertälje. Och även på vissa ställen här hemma.

Såhär kan man se ut efter att man jagat sork. Tyvär var matte inte lika glad eftersom klockan var 6 på morgonen och hon skulle till jobbet.

Lite nya huvudbilder

9/2 2014

 

Nu har det riktigt börjat släppa för våran lilla nykomling. Det går bättre och bättre ute. Nästan varje dag ser vi mer och mer skillnad. Han visar ögonkontakt utan att man behöver säga något. Iofs bara i några sekunder men det är ett jätte stort steg. Han lyssnar mer och mer ute. Han "spanar" mindre och mindre. Han börjar även bli bättre med andra hundar. Men vi har riktigt haft tur, vi har nästan inte mött någon lös hund som sprungit fram till oss. Den enda på länge var en toypudel som vaktade sitt hus (och hade en något korkad husse). Den gången gick det jättebra. Han morrade till en början men jag sa åt honom lungt och ställde mig emellan honom och pudeln och då sluta han på en gång. Men det märks verkligen att han börjar känna sig som en del av familjen. Han "provar" nya saker som att inte ligga i min säng utan ligga i mammas säng på natten. Han härmar en del av Qiarahs små hyss, som att peta mamma i örat. Hon hatar verkligen det. Han har även börjat lära sig mina skifttider och bryr sig inte alls om att jag går till jobbet. Men varje gång jag kommer hem så blir han superglad och skrattar med hela kroppen.

 

Jag hade mina misstankar om att det skulle gå lite sämre innan det började gå riktigt bra och nu måste jag säga att det verkar stämma. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att han är vuxen och troligen inte fått så mycket träning tidigare. Han är nog helt enkelt inte van vid att lyssna på någon annan. Men skam den som ger sig. Vi är alla så otroligt stolta över honom. Han har kommit så långt med allt.

 

Han har även på senare tid lyckats smöra in sig väldigt mycket hos resten av familjen. Mamma prisar honom ganska ofta och hon är inte så duktig på att berömma. Lotta har varit hundvakt och hon är stormförtjust i honom. Till och med Qiarah gillar honom lite mer nu (i smyg förstås).

 

Analsäcksinflammationen verkar ha läkt så nu håller vi tummarna på att den inte kommer tillbaka.

 

Vi har märkt nu att han har en otrolig intuition när det gäller människor. Han vaktar väldigt bra när han ser uppenbarligen påtända människor. Då ger han varningsskall på en gång. Men är någon full så bryr han sig inte nämnvärt. Människor som inte känns riktigt genuina total ignorerar han men människor som känns mer jordnära och riktiga kan han till och med krama.

 

Han har även lärt sig att ligga ner på sin matplats och vänta på att få mat. Han är otroligt söt för han viftar på svansen hela tiden. Även när han inte ser han. När man tar hans skål så börjar han stampa med framtassarna och när man är ända framme och säger var så god så flyger han upp. Skitgulligt.

 

4/3 2014

 

Idag skriver jag själv för idag har min matte varit ond. Hon säger dumma saker och har en massa dumma regler. I morse när vi gick ut första gången sa matte att jag inte fick gå långt. Jag stretade emot och ville gå långa rundan men hon bara bråkade och drog hemåt hela tiden. Hon sa något om att Qiarah inte ville vara hemma själv för grannen renoverar och låter en massa. Men vadå Qiarah kunde väl ha följt med på promenaden. Men matte lovade iaf att vi skulle gå en långis senare.

 

På eftermidagen tog matte ut mig och sa att vi skulle fota vårtecken i skogen och det skulle bli jättekul. Nästa direkt såg jag den där fula katten som bor några hus bort och inte flyttar sig när man kommer gående. Jag skällde på den som jag alltid gör och matte började prata något om att man inte får göra sånt och jag var dum och måste skärpa mig. Vi gick en stund till och kom fram till skogen. Där sprang det runt en full unghund. Usch den var jätteful så jag gav den onda ögat och försökte skrämma bort den men då sa matte IGEN! att jag var dum och elak för man ska strunta i hundvalpar så dom slipper bli rädd för andra hundar. Matte förstår ingenting. Men hon säger också att jag ska inte oroa mig över stökiga hundar. Att hon räddar mig om någon springer fram. Men hur ska jag kunna lita på det när hon har ont och är typ handikappad. Men allt gick bra och vi fortsatte promenera.

 

Försökte få matte att gå fortare men hon bara stretade bakåt och sa att jag skulle sluta dra i kopplet. Tänk att det ska var så svårt att lära vissa människor att gå i kopplet. Hon stannar hela tiden också och ska fota allt. Och hon ljuger hon sa att vi skulle fota vårtecken och vi såg inte ett enda men ändå fota hon hela tiden. Värsta paparazzi.

 

Vi gick en stund till och sen fick jag en sån underbar doft i min nos jag var bara tvungen att följa den. Jag hade tur den följde stigen så jag slapp dra ut min matte i skogen. Hon är så jobbig när man kliver av stigen. Jag försökte skynda mig ifatt doften men matte stretade och stretade och tjatade och tjade. Plötsligt så kände jag på mig att doftens ägare var nära. Jag stannade. Lyssnade, spanade. Spände alla sinnen. Matte fotade under tiden. Plötsligt hörde jag ett knak. Jag for ut men matte var som ett ankare och jag kunde inte rubba henne. Jag hoppade och skällde för allt jag var värd men jag kom ingenstans. I skogen stog ett helt gäng med rådjur. Dom bara stod där rörde sig inte alls hur mycket jag än förde väsen. Så jag stannade upp, samlade lite kraft och försökte komma på en bättre plan när helt plötsligt en drog iväg och sen allihopa. Jag hoppade och skällde men matte att kopplet jättekort och dom kom undan. Jag var grymt besviken på matte och hon bad inte ens om ursäkt , hon sa bara att det enda jag gör är dumheter och fotspår. Förstår inte vad hon menar med det.

 

Vi gick en stund till och kom fram till Hallunda äng. Där hade sorkarna börjat gräva nya gångar. Jag grävde och grävde och grävde men fick inte tag i någon. Tillslut sa matte att jag kanske borde gå hem och äta istället för jag började se trött ut. Jag ville bara en liten stund till men hon hade nog rätt. Jag började känna mig lite slut i gävbenen. Sen sa hon något om att jag var ett träsktroll med lera och gräs överallt. Aldrig fel med lite kamouflage.

 

Resten av promenaden var rätt lugn. Såg några kaniner men matte var snabbare och sa att jag var skyldig henne att inte ställa till en scen. Det gick väl bra dom var så långt borta iaf. En tyckte matte till och med var söt. Jag tyckte mest den såg ut som en god middag.

 

När vi kom hem fick jag tvätta fötterna och ansiktet. Usch vad elak matte är. Hon vet hur mycket jag hatar det.

 

Även om matte är dum och klagar mycket vet jag att hon älskar mig. För hon kallar mig nästan aldrig för Zaahir, hon kallar mig för Sweetie. Och varje gång vi går och lägger oss så kramar hon om mig, säger att hon är glad att jag finns och att jag måste sova i sängen för annars känner hon sig ensam. Och om jag ska vara ärlig så älskar jag min nya matte med. Hon är ganska snäll ibland, går långpromenader och leker med mig fast hon säger att hon egentligen inte orkar eller att hon har ont.

 

Matte lyckas alltid fånga min bästa sida.

Spanar efter rådjuren efter dom sprungit iväg.

Nu är jag nära.

Jag spanar efter rådjur.

Jagar sork.

Jag vet att den är där.

Ser ni rådjuret?

Måste kolla så manär påväg åt rätt håll.

Oj då, jag kanske blev lite smutsig om fötterna.

Ser ni rådjuret nu då?

Förstoring av förra bilden.

Plogar lite jord med nosen.

Vadå träsktroll? Inte ser väl jag ut som ett träsktroll?

9/4 2014

 

Ja må han leva, ja må han leva.... Grattis underbara träsktrollet Zaahir på din 6års dag. Kramar och pussar från hela familjen.

 

19/5 2014

 

Väldigt dåligt upptaderat här men nu har vi någonting stort som hänt. Sen i lördags den 17 så är mitt lilla träsktroll Zaahir alldeles min. Vi skrev på överlåtelsepapprena. Tack Annica och Monica för våran underbara grabb. Vi ska fortsätta skämma bort honom på alla sätt möjliga. Och tack till svenska faraohundsklubben och Johanna för dagen på Södertäljes KK. Vi kommer definivt fortsätta träna rallylydnad med Zaahir. Han tyckte det varjättekul. Även om han var lite smått övertrött.

 

Hemma tränar han fortfarande på balansen och nu går det jättebra. Han sitter i trappor (se bilden), han kan gå baklänges uppför trapporna, han travar på bänkar och stockar. Och han tycker det är jättekul.

 

Nu tycker han att han är en precis lika stor del av familjen som vem som helst av oss och det har lett till ett ganska roligt fenomen. Han retas! Så ofta han kan. Han puttar undan mammas arm när hon dricker kaffe (precis som Picashu gjorde så det måste vara extra kul), Petar mig i armhållan när jag precis gått och lagt mig när jag jobbar natt. Han vill inte att jag ska sova då. Han snackar en massa skit när jag jobbar FM och vägrar gå och lägga sig när jag går och lägger mig. Han tycker det är för tidigt så han ligger på golvet och pratar tills man nästan blir galen. Har jag ont och han inte får busa och leka i kopplet så skäller han i kopplet. Han tittar rakt upp i luften och skäller i några minuter. Det ser väldigt kul ut även om jag vet att han är understimulerad. Vi brukar kompensera det med att gå extra långt och det är bara i början av promenaden han gör så. Men så håller han på . Ställer till med bus och djävulskap så ofta han kan men aldrig för att vara elak. Och numera leker han nästan jämnt ute. Överfaller pinnar och planterar dom i armen eller benet på en i tid och otid. Men det är bara roligt att se honom så glad. Han förtjänar det. och han livar onekligen upp stämningen.

 

Vissa andra hundar har vi visserligen fortfarande svårt för men även där går det lite bättre. Han släpper andra hundar lite snabbare och han hetsar inte upp sig så fort längre. Katter och kaniner går det väl sådär med men vi tar det som det kommer och fortsätter träna.

 

9/6 2014

 

Det går mer och mer framåt med Zaahir. Han fortsätter att träna på sina problem och det går framåt. Han släpper skälliga småhundar jättefort nu och han har stått och "pratat" med flera hundar utan att visa minsta intresse för dom. Även på pendeltågen tycker han att det går lättare när det finns andra hundar på tåget. Katter, harar, rådjur och kaniner går också framåt. Han letar inte lika aktivt efter dom och han kan se dom på håll utan att säga något. På närmare håll är det fortfarande med varierande resultat. Det beror helt på hur det andra djuret reagerar. Springer det så vill han givetvis efter men om dom är stilla kan man komma riktigt nära utan att han försöker jaga dom men man måste hålla ögonen på honom och se till att säga till i tid. Ena grannens katt har vi lyckats gå förbi med ca 2 meter i mellan. Hon, katten, tycker att vi är ganska roliga så när hon ser oss komma brukar hon komma ut på gångvägen och sätta sig och vänta på att vi ska gå förbi. Så ofta vi kan går vi förbi där hon bor så han kan fortsätta träna.

 

6/9 2014

 

Nu avslutar jag denna lilla dagbok eller vad man ska kalla det eftersom Zaahir nu har kommit långt och han mer eller mindre är som vilken annan hund som helst. Istället ska han få en sida om sig själv och vad han gör.

Copyright © All Rights Reserved

hanssonshundar.se 2005 - 2015