Picashu

SE UCH NO UCH FI UCH Antefa's Nefer-Hetep

 

 

 

Snäll. Otrolig. Glad. Hyper. Arbetsvillig. Extrem. Min allra bästa vän, Picashu.

 

Picashu har varit min sen första dagen han kom. Vi valde inte det gjorde han och han blev snabbt en riktig liten mattegris. Hela vårat liv tillsammans gjorde vi allt ihop.

 

Som liten valp var Picashu en framåt valp som glatt gick med på det mesta. Han var alltid glad och lättsam och fullkomligt älskade människor. Som ung hade han däremot en ganska slynglig period. Den varade inte längre än någon månad men den var intensiv. Han var en envis och stökig tonårsgrabb. Ja, han kunde driva en till vansinne. Efter den korta perioden blev han den mysigaste, raraste hunden man kan tänka sig.

 

Picashu var en väldigt högaktiv hund genom hela livet. Det var näst intill omöjligt att få honom trött. Han älskade att arbeta av hela sitt hjärta och han vart väldigt duktig på dom sakerna han tränade. Men man fick se till att han fick den stimulans och motion han behövde annars vart han väldigt jobbig. Några av dom sakerna han gjorde var lydnad,agility, lure coursing, utställning, mycket trix, m, m. Med Picashu fick man alltid ha lite humor då han gärna spelade spratt med allt och alla annars. Han tröttnade fort om man tog saker på allt för stort allvar och då kunde det sluta med att han spenderade tid med att få igång alla andra mer än att lyssna och göra rätt. Blev man arg på honom då tog han väldigt illa upp och blev deprimerad. Så man fick ta allt med en nypa salt och se till att han tyckte saker var roliga och bortse från små djävulskapen han ibland kunde hitta på. Ett bra exempel är när han utställningstränades för Gerard O'Shea som ung. Allt gick jättebra och han var jätteduktig fram tills han började tycka det var tråkigt då tog han ett jättehopp, rakt upp i luften , busade runt i några sekunder och sen fortsatte han som om inget hänt. Gerard brukade kalla honom "Jack in the box". En annan sak han ofta gjorde var att rymma. Han stack aldrig iväg utan rymde endast för att någon skulle uppmärksamma honom. Han klättrade staket, öppnade dörrar och grindar. Det var nästan omöjligt att hålla honom inlåst. Sen väntade han på att någon skulle komma springandes och hämta honom.

 

Picashu har två stycken kullar. En hos sin uppfödare, kennel Antefa's och en tidigare kull hos kennel Ruxxana i Australien. Han har även ett helt gäng barnbarn där ute i världen.

 

Ganska tidigt i livet började Picashu visa tendenser på smärta i ryggen. Jag kommer ihåg första gången vi såg att allt inte stod rätt till , det var på world dog show 2008. Han travade inte jämnt med alla benen utan lutade sig en aning utåt. Det blev en resa jag inte önskar någon. Ett halvår, och nyss fyllda 7år, vaknade han en dag och kunde inte röra sig ordentligt. Han stod med nacken i en underlig position och pep varenda gång han försökte gå. Det blev akut in till södra djursjukhuset där dom gav honom superstarka smärstillande och sa att han hade diskbrock. Han fick inte motionera på ett långt tag och han stod på Metacam länge. Tillslut blev han bra igen. Men ett år senare kom det tillbaka. Åkte tillbaka till södra och då sa man samma sak igen. Ingen riktig undersökning gjordes utan man antog att det var diskbrock och behandlade honom för det. När det ett halvår senare var dags igen så åkte vi till Animalens smådjurklinik i Södertälje istället. Där röntgade man i stort sett hela honom. Pratade med oss. Tittade på gamla journaler. Dom trodde precis som oss att detta kanske var problem med ligiment och muskulaturen. Han vart satt på Metacam och fick gå till en sjukgymnast som gav hon laserbehandling och massage. Sen återkom problemen aldrig i den utsträckningen han haft dom innan. Tyvär så slutade Metacamen att verka och ingen ny medicin hjälpte. Vi gjorde allt i vår makt men han mådde så dåligt att vi bestämde oss för att ta bort honom. Han fick följa med hem från Bagarmossens regionssjukhus med fentanylplåster för att få njuta av att bli extremt bortskämd sina sista dagar i livet. Den 5 december 2012 mitt i den värsta snöstormen som drabbat Stockholm på många många år somnade han lugnt och stilla in bland sin familj.

 

Tack Picashu för att du fanns där för mig och räddade mig från min ångest. Livet utan dig är inte lika. Jag saknar dig av hela mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma dig.

Picashu som valp.

Leker.

Ca 3år.

Foto: Lillemor Böös

Med bästisen Minna och hennes husse Robert.

Copyright © All Rights Reserved

hanssonshundar.se 2005 - 2015